Glimrande återbruksmaterial går att läsa..om PLÅT och STÅL
I ett examensarbete från KTH har man nu presenterat en ny samarbetsmodell för återbruk av byggmaterial. Roligt att läsa, men anledningen till att det inte finns idag som affärsmodell, är troligen att det ekonomiskt inte är lönsamt/försvarbart eller ej logistiskt genomförbart till någon större nytta. Dagens återvinnings- system inom dessa material är så väl beprövade och eventuellt fortsatt ekonomiskt gynnsamma, i ett stort värde av recycling.
- återbruk gammalt bearbetat material, som återmonteras till nytt projekt, som bygger på detta examensarbete på KTH
- återvunnit en del av smältan i viss procent av exempelvis aluminium är recycling och återvunnet till nytt material.
Jag kan förstå som lekman, att man vill ändra detta till något bättre, men vi som jobbar med metaller har i alla tider sorterat metaller och tyvärr (förmodligen) är vårt material endast lämpligt som återvinning.
Låt mig förklara min åsikt
Att all plåt och stål skulle ha potential att återbrukas, det måste förtydligas. All plåtslageri plåt som sitter på en byggnad är måttanpassad och kan inte återanvändas. Det enda som i så fall går att återanvända är korrugerad plåt eller kassetter som är skruvade.
För kanske +10 år sedan grottade jag ner mig i miljötänket/återvinning som jag tycker är så spännande och viktigt (t ex för kassetter och TRP plåt på fasader som är skruvade), för hofv2 är väldigt miljömedvetna och då visade det sig att på en stor fasad var kostnaderna för höga för nedplockning och lagerhållning. Man får inte glömma att det skall demonteras/plockas ner med stor omtanke och försiktighet, läggas på pall, transporteras om det skall återanvändas. Detta är även uppmärksammat i examensarbetet.
Jag vill belysa att jag är absolut inte är negativ till detta examensarbete, tvärtom får det en till att tänka till om vi kan hitta nya vägar, vilket vi troligen måste på sikt (kanske). Gamla material kan ju vara helt underbara, som man förälskar sig i. Mina bilder nedan från år 2007, ett övergivet hotell i Italien, med ett underbart gammalt avancerat plåtslageri hantverk, som jag då önskade att man kunnat plocka ner och ta med sig hem för återbruk.
I examensarbetet lyder följande text: – Utrymmet för att återbruka inom plåt- och ventilationsbranschen är enorm och texten fortsätter, – vi visste inte ens, att ventilationskanaler går att återvända.
Mitt svar på ovanstående blir: – Idag säljs alla spirorör (vent) med tilltäppta ändar, s k lockade, för att undvika nedsmutsning i kanalerna. För att återbruka gamla vent.rör/kanaler måste de då först rengöras/tvättas och lockas, känns som en svår och mycket kostsam process i sin stora mängd.
De här små special projekten med återbrukat eventuellt rostig TRP-plåt, bulig, repigt, där den mediala genomslagskraften är viktigare än budgeten, där kan det funka och vara mycket intressant och vackert i sin småskalighet. I övrigt stora volymer blir svårt.
Det här med återbruk finns redan, exteriört gamla fönster, dörrar, takpannor, tegel mm, så den fyller verkligen sin funktion, när man exempelvis renoverar ett äldre hus mm i mindre skala. Det krävs också personal och stora områden/lokaler för att hålla dessa återbruks byggmaterial. Ekonomi på detta?
Vad betyder ny samarbetsmodell, i detta examensarbete?
Det som är utmaningen är om eventuell ny modell kan återuppstå (jag menar att ta vara på mycket som man gjorde förr i tiden); MEN:
- vem skall ha hand om materialet?
- var skall det lagras?
- vem skall hålla reda på var det finns? Detta som är viktigast är inte belyst för en ny affärsmodell. Det skulle bli enorma logistiska problem. Är det tänkt att man skall ha ett centrallager i Sverige för små eller stora projekt med återbruks byggmaterial, dit entreprenören skall vända sig för val av material? Frågan är belyst och ännu har vi inga privata företag, vilket beror på för dålig ekonomi, eller? Så var skall entreprenören hitta tillgängliga återbruksmaterial.
Det lilla spillet man har inom plåtslageri, används det mesta till nästa projekt som fästbleck och diverse, resterande smala remsor/snedbitar går till återvinning. Ett väl fungerande koncept.
Stålbalkar det återbrukas redan om möjligt, detta sorteras ut när man river byggnader – det är redan ett koncept.
Som slutkläm, vill jag säga att det var intressant att läsa utdrag ur examensarbetet på KTH, och deras tankar om att hitta nya vägar, för någonstans måste man börja och frågorna jag ställt i texten, är mer till mig själv att undra över …men att entreprenören med lätthet och kostnadseffektivitet skulle ge sig på att hitta tillgängliga återbruks material, det blir svårt. Det blir inte ekonomiskt försvarbart, att plocka ner en stor fasad till återbruk med många montörer att demontera, liftar, kranar, packning/emballage, transportbilar som måste stå och vänta för packning, diesel, projektering, logistikkostnader mm, som ger enorma kostnader 2021.
